Vårvandring i Minneberg 12 april 2014

Vi samlades femton förväntansfulla botanikintresserade vid Alviks tunnelbanestations östra utgång. Huvudmålet var en park i Minnebergs och dess olika exotiska växter som finns där som ett resultat av fabrikören Hjalmar Du Rietz botanikintresse. Vädret hade vi tur med. Solen sken, och värmde till och med, efter en periods regn och kyla. Henry Gudmundson från BSIS ledde vandringen.

Minneberg har en spännande historia som speciellt präglats av de industrier som verkat där och i angränsande områden under 1800-talets senare hälft och fram till senare delen av 1900-talet. De revs successivt därefter. Här har funnits glasbruk, konfektfabrik, slakteri, stärkelsefabrik och en gardinfabrik, men den industri som varit tongivande under ett drygt halvsekel, 1889-1965, och gett karaktär åt området inte minst på grund av den lukt den orsakade, var Sandviks benmjöls- och limfabrik. Industrins ägare var den driftiga släkten Du Rietz. Man lät bygga arbetar- och tjänstemannabostäder tillsammans med ett antal disponentvillor uppe i Minneberg. Hjalmar Du Rietz var en mycket intresserad botanist som tog hem plantor från sina resor och planterade dem i en trädgård han anlade i samma område. Hans son, Einar Du Rietz, inspirerades tydligen av detta och blev sedermera professor i växtbiologi vid Uppsala Universitet. Trädgården var vårt mål för dagen.

Foto på exkursionsdeltagare på väg till Minneberg 12 april 2014 Vi promenerade uppåt berget och följde sedan Minnebergsvägen genom bostadsområdet. På några stockar längs vägen fanns mängder av svartöra (Auricularia mesenterica), en rödlistad (NT - nära hotad) gelésvamp som gärna växer på alm och ask, och döda almträd finns det ju en myckenhet av som ett resultat av almsjukans härjningar. De tidiga vårväxterna hade tittat upp överallt i vägrenar, parker och skogsbackar. Färgklickar i blått, gult, violett, och vitt, gav stor färgprakt mot den gröna gräsmattsbakgrunden. De blåblommiga "stjärnorna" som rysk blåstjärna (Othocallis sibirica) och vårstjärna (Scilla, olika arter) var vanliga överallt, svalört och vanlig vårlök också. Violetta färgklickar av grupper av stornunneört (Corydalis solida ssp. solida) hittade vi här och där. Denna nunneört har blivit ganska vanlig i och kring Stockholm. Den är ganska lik sloknunneört (Corydalis pumila) men den senare föredrar dock mer utpräglade lundmiljöer. Saken kompliceras av att stornunneört och sloknunneört kan hybridisera. Båda dessa arter har fingrade stödblad till skillnad från hål- och smånunneörtens hela dito. Stornunneört skiljs sedan från sloknunneört av mångblommiga klasar, större blommor, och längre blomskaft hos de nedre blommorna i klasen. I en grässlänt bredde luktviolen (Viola odorata) effektivt ut sig med hjälp av sina revor. Här fanns också smånunneört (Corydalis intermedia) i frukt. Denna vår minsta nunneörtsart blommar tidigare än de övriga nunneörtsarterna.

Vi var nu framme vid den trädgård som Du Rietz anlade och som var vårt mål för vandringen. Numera har den karaktären av en vildvuxen park med små trädgrupper, berghällar, och några små promenadvägar. Den stora attraktionen var vitsippsruta (Isopyrum thalictroides) som bredde ut sig i flera, ganska stora bestånd, med sina vita, vitsippsliknande blommor. Minneberg är det enda kända stället i Sverige där den blivit förvildad. Andra växter vi såg var utblommad vintergäck (Eranthis hyemalis), blad av röllikekrage (Tanacetum macrophyllum), Foto av hundtandslilja, Erythronium dens-canis hundtandslilja (Erythronium dens-canis), blad av murgröna (Hedera helix), vintergröna (Vinca), rosettwaldsteinia (Waldsteinia geoides), balkansippa (Anemone blanda), blad av klostergemsrot (Doronicum pardalianches), och orientalisk julros (Helleborus niger). Hundtandslilja såg mycket exotisk ut med fläckiga blad och hängande violetta blomma. Rosettwaldsteinian var ännu i knopp men såg ut att frodas. Den blommar med gula blommor. Porslinshyacint (Puschkinia scilloides) växte i några grupper. Den är snarlik persisk blåstjärna (Scilla mischtschenkoana) men skiljs åt genom att porslinshyacinten har ståndarna sammanväxta i ett rör, vilket inte är fallet för persisk blåstjärna. Det fanns också vinterståndare av gyllenfetblad (Phedimus aizoon) på en berghäll. Den skiljer sig från övriga fetbladsarter genom att vara mer högväxt. I parken fanns också mycket parkgröe (Poa chaixii), ett gräs som expanderar kraftigt i Stockholms många parkområden. Parkgröe är en gräsfröinkomling, och är lätt att känna igen på sitt tuvade växtsätt, sina vitaktiga fjolårsblad, och plattade skott.

Floran i en stor del av trädgården var mer lundartad. Vi såg skogsbingel (Mercurialis perennis), blad av tandrot (Cardamine bulbifera), och blommande lungört (Pulmonaria obscura), vitsippa, och blåsippa (även med röda och vita blommor). Här och var fanns blad av myska (Galium odoratum), ganska rikligt med ramslöksblad (Allium ursinum), och gulplister (Lamiastrum galeobdolon) som lätt känns igen på sina vitfläckiga blad. Foto på scharlakansvårskål, Sarcoscypha coccineaFoto på fylld snödroppe, Galanthus sp. I ett lövskogsparti med många döende och döda almar, såg vi också några scharlakansvårskålar (Sarcoscypha coccinea s.lat.) som är en sällsynt skålsvamp som är intensivt röd på ovansidan. Här bland fjolårslöven fanns också gulsippa och hybriden mellan gulsippa och vitsippa kallad svavelsippa eller champagnesippa. Intill sipporna hittade vi också snödroppar (Galanthus sp.) med fyllda blommor. På ett ställe berättade Henry att det ska finnas blårapunkel (Phyteuma nigrum) och vi såg också några plantor med nässelliknande blad som vi hänförde till denna art. Ett återbesök under försommaren får bekräfta detta.

Vi var alla mycket nöjda när vi startade återtåget till Alviks tunnelbanestation. Samtidigt tänkte vi säkert alla att hit kommer vi att återvända då och då när andan faller på. Alvik är ju lätt tillgängligt, och en knutpunkt för all spårbunden trafik med tunnelbana, Tvärbana och Nockebybana.
Journalisten Lars Epstein följde oss under turen och beskrev den på sitt eget sätt i sin blogg i DN, se länk: http://blogg.dn.se/epstein/2014/04/12/bara-i-minneberg-blommar-vitsippsrutan-vild-och- vacker/.

Jan Andersson rapporterade; fotona togs av Jan (exkursionsdeltagare och hundtandslilja) och Henry Gudmundson (fylld snödroppe och scharlakansvårskål).