Resa till Östergötland 15-16 juni

Vi samåkte i egna bilar och var totalt sex deltagare. Första dagen var Anders Svenson (tidigare länssamordnare för floraväkteriet i Uppland) ciceron och samlingsplatsen var parkeringsplatsen vid Brokinds slott intill Stångån 3 mil syd Linköping. I en ekhage som var avsatt som naturreservat såg vi rariteten stubbdaggkåpa (Alchemilla samuelssonii) med sina blågröna, lite plastiga blad.
Temat för dagen var dock stångfibblor (Pilosella) där speciellt den ovanliga gisselfibblan (Pilosella flagellaris) kan omnämnas. Vi såg den i en liten gräsmark nära badstranden på Valö, en liten holme (med landförbindelse) i sjön Björkern. Två andra ovanliga stångfibblor, hårig brandfibbla (Pilosella aurantiaca ssp decolorans var decolorans) och ängsfibbla (P. aurantiaca ssp dimorpha) såg vi i några utvalda vägrenar.
De har sitt utbredningscentrum i detta område av Östergötland, berättade Anders. Förutom olika stångfibblor såg vi flera andra sällsyntheter, där speciellt ärtvicker (i knopp), och spindelört vid sin nordgräns, kan nämnas.
Ett verkligt smultronställe var Idhults naturreservat med sina rika klippängar och hagmarker. Där fanns bl a massor av korskovall i både rött och vitt, liten sommarvicker, sommarfibbla, styvhårig kvastfibbla, bergglim, grusbräcka, liten fetknopp, adam och eva, vårspergel, svinrot, sårläka, m fl. Källört hittades också i ett fuktstråk.

Vi övernattade på vandrarhemmet i Lunnevad nära Mantorp. Den andra dagen hade Anders lämnat oss för andra uppgifter och vi reste runt själva, men BSIS ordförande Simon anslöt.

Den andra dagen besökte vi två kalkkärr, det arealmässigt stora Hagebyhöga nära Vadstena, och den lilla pärlan Örbacken nära Mjölby. Båda hyser mycket svarthö som nu blommade som bäst. Svarthö är mycket vanlig i fjällen men finns i södra Sverige bara i Östergötland och på Gotland (sällsynt i kalkkärr).
Hagebyhöga har en av de få inlandslokalerna för gulyxne, och vi hittade ca 20 exemplar. Andra växter var ängsnycklar, flugblomster, storsileshår, nålstarr, dybläddra och kärrspira.
Vid Örbacken fann vi källblekvide, men inget honungblomster som brukar finnas här. Andra arter här var flugblomster, vaxnycklar, kärrsälting, och blommande majviva. I den sandiga åkern intill Örbacken växte sminkrot, sanddådra, spikvallmo, rast, blåklint, och stillfrö.
Vid Kastad Kulle nära Vadstena, som är känd för sitt rika bestånd av luddvedel, noterade vi arten i stor mängd. Andra arter vi fann här var flentimotej, färgmadra och lundstarr.
Slutligen ville vi inte resa hem från Östergötland utan att få se drakblomma i de rika bergsbranterna ned mot Vättern. Vi tog oss därför till Kråkeryds naturreservat i Ödeshög där vi efter en del klättrande fann arten i några rika bestånd med totalt över hundra exemplar, samsandes  med mängder av blodnäva. Här hittades också den ovanliga ängsnätfjärilen som också påträffas norrut på Omberg.
I övrigt några adventivlokaler: Ullblad (Eriophyllum lanatum) vid Fornåsa kyrka, samt pandanunneört (Corydalis flexuosa), flikrabarber m.m. på en jordhög i Väversunda nära Omberg. På jordhögen växte också bestånd av vackert blommande paddfot.

Sammanfattningsvis var vi alla mycket nöjda efter en givande och innehållsrik östgötsk exkursion. Vädret var överlag soligt, med undantag av några regnskurar när vi besökte Örbacken.

Text: Jan Andersson

Foto: Simon Jakobsson