Promenad vid Isbladskärret den 9 augusti 2009

Sällskapet gjorde en liten exkusion längs Djurgårdskanalen för att se hur det gick med floran. Bakgrunden var att Isbladskärret, på södra Djurgården, höll på att växa igen av bredkaveldun och andra stråväxter. Djurgårdsförvaltningen bestämde sig då för att tillfälligt (2007-2009) sänka vattennivån genom att pumpa och sedan låta boskap beta av växterna.

I östra änden var slyet avlövat under alarna och knäckepilarna. Närmare vattnet såg vi jättegröe (Glyceria maxima) som stod "mer än manshög" såvida det inte gäller en mycket lång man. Mycket breda blad, 18 mm, och med yviga vippor som inte hade fått den typiska bruntonen eftersom de stod i skuggan. Stax intill stod hästskräppa (Rumex aquaticus) vilket gav tillfälle att se på hyllebladens förändring från blomma- till fruktstadium hos skräppor.

De exploderande frukterna hos blekbalsamin (Impatiens parviflora) roade oss runt den lilla bryggan på norra stranden. Här kunde vi också se varför det blivit så viktigt att röja av vegetationen på något sätt. Vattnet nådde förr fram under bryggan men nu var den omringad av ett meterbrett band av bredkaveldun (Typha latifolia), jättegröe och storigelknopp (Sparganium erectum). Hägrarna stod runt det lilla vatten som sparats för deras skull under utpumpningen.

Vid kärrets östra starnd finns det björkhagar som är torrare och inte övergödda. Troligen är jordlagret tunnare här. Vi gick under elstängslet och följde boskapens spår ut mot vattnet. Svårt att gå, men vi fick se de vackra blå blommorna hos frossörten (Scutellaria galericulata) som belöning. Vi hade turen att se både lång-och kortstiftade individer hos det heterostyla fackelblomstret (Lythrum salicaria). Brunskära (Bidens tripartita) hade mogna frukter med borst med hullingar.

Vi stötte på problem vid nycklingen av en späd ranunkel, där vi gick fel genom att gå på "blomskaft släta". Det var tiggarranunkel (Ranunculus scleratus) och när vi väl var säkra på det kunde vi nog, med lite självövertygelse, se en fåra på en sida av blomskaftet.

I våra ögon var inte Isbladskärret tillräckligt avröjt ännu. Kaveldunsruggarna var fortfarande täta och höga mot mitten av kärret. Om inte effekten av betet blir väldigt mycket tydligare under hösten misstänker vi att det kommer att behövas andra åtgärder också. Vattennivån ska höjas till det normala igen nästa år. Kommer vi att ha rätt? Vi hoppas att vi har fel, och att hägrarna nästa år kan se sina reflektioner i en stor öppen vattenspegel.

Ida Trift, ordf.